Resan bort från vardagen

Om en tar ledigt en längre tid förväntas en resa, jorden runt, eller något sånt. Något större projekt i alla fall. Renovera huset, bygga en båt, vara pappaledig.. men inte göra ingenting. Eller att inte ha planerat vad en ska göra.
Jag satt fast i normen och var helt inställd på att resa, jorden runt. Inte så att jag hade detaljer klart för mig, men jag levde i alla fall i övertygelsen att jag måste resa, eller nåt, om jag nu ska va ledig så länge. Typ ett år eller så.
Sen slog det mej såklart, till slut, när stressen började sätta in över att inga resor hade bokats, inga visum sökts, ingen färdrutt planerats, att jag måste faktiskt inte resa för att få vara ledig.
Jag får vara ledig ändå. Ledig utan att resa. Utan husrenovering. Utan giltigt skäl. Utan anledning.
Jag insåg att en kan påbörja ledigheten först, och känna efter sen, vad en vill göra med sin ledighet, när, hur och allt det där.
Så jag korrigerade de globala reseplanerna till alla vänner som frågade hur det går. Rättade mej själv och berättade om att känna efter, tänka efter, och göra sånt som inte stressar en. Ha det skönt. Pusta ut. Koppla av. Ta det lugnt.
Nu har jag en känsla av att längtan till en längre tids ledighet handlade om en längtan till distans från ekorrhjulet, vardagscykeln med 8 timmar arbete, 8 timmar sömn och 8 timmar fritid.


Kommentarer