Letat mej fram till hotellet vid Alexanderplatz. Tycker inte att jag känner igen mej, fast jag har varit här förut. Inser att det faktiskt inte är rimlig förväntan heller. Konstaterar att det är 25 år sedan sist. Jag känner igen TV-tornet och 60-talsbyggnaden med den stora muralmålningen på fasaden. Målningen med arbetarklass- romantik.
jag går med på en Free guided tour, med en lokal guide. guiden är uppvuxen i östberlin. Muren är riven sedan länge, men staden är för alltid präglad av delningen. Präglad av kraftmätningen som uppstod. Stävan att skapa en världsmetropol med Alexanderplatz som förebild, med sitt TV-torn och världsur. Västberlin och västmakternas kamp att hålla kvar Västberlin i den västeuropeiska demokraktin och fria marknadsekonomin. Mot denna bakgrund förstår man varför det finns två av allt i Berlin. Jag besöker Berlin zoo, och får sedan frågan vilket zoo jag besökt. Det finns tydligen ett i Öst också, så klart. Det i öst lär vara större, grönare, mer att vandra kring i. Det får bli ett besök där nästa gång. Så kan jag jämföra. Berlin propsar hela tiden på dubbelt upp. Det behövs hela tiden ett kompletterande besök för att få en helhetsbild.
I foten av Tv-tornet är utställningen Human Body inrymd. Utställningen fick stor uppmärksamhet när den hade premiär för många år sedan. Det är riktiga kroppar som är balsamerade med en teknik som plastifierar vävnaderna. Utställningen har också fått mycket kritik kring etik och moral. Ord står mot ord angående de utställdas yttersta vilja, och bevis och dokument kring detta verkar saknas. Utställningen skulle visats i Göteborg får några år sedan, men ställdes in efter påtryckningar från föreningar och organisationer. Nu passar jag på att besöka den. Nu när den ligger framför fötterna på mej. I foten av TV-tornet. Det är en fascinerande utställning. Pedagogisk, inriktad på kroppens funktion, mekanik, Människans hälsa och välmående. Den är lekfullt anpassad för besökare utan djupare kunskaper kring anatomi, fysik och hälsa. Jag ger utställningen högt betyg, samtidigt som jag respekterar kritiken kring den. Utställningen bildar ett historiskt komplement till Anatomiutställningen jag besökte i Krakow. Från gammaldags konserveringsmetoder med torkning, uppstoppning, burkar med formalin och föremålen numrerade steg för steg, till en modern metod där färger, strukturer, volym och form är slående verklighetstroget, och kropparna är utställda mitt i vardagliga situationer. En löpare vid startblocket, en kvinna mitt i ett danssteg..
Kommentarer
Skicka en kommentar