Köpenhamn, för första gången

Lite pinsamt kanske, men så är det i alla fall- det är första gången jag är i Köpenhamn, på allvar, över lite längre tid. Jag vill minnas att jag åkt färja från Malmö och flanerat omkring i Köpenhamn nån gång som ung, men det vore en klar överdrift av mej att påstå att jag hade något tydligt minne och grepp om staden. Snarare en diffus suddig aning av en slingrande gågata någonstans i fjärran. Ströget kanske?
Jag har tur och hamnar i Köpenhamn precis lagom till Kulturnatta. Vandrar iväg mot Ströget på kvällen och gatorna är fulla med folk. Gatumusikerna skiljer sig från städerna jag besökt i östeuropa. Här bjuder musikerna in allmänheten att delta. Och publiken tar gärna chansen att medverka. En man växlar några ord med en musikergrupp och plötsligt sitter han med en trumma och är en del av gruppen. En man dansar loss och har lagt jacka, tröja och mössa framför sig. Höstens svalka räcker inte. Det ångar om dansaren. Trummornas taktfasta rytm fortplantas över torget, mellan byggnaderna. I städer som Krakow, Budapest och Prag höll gatumusiker väldigt hög nivå, hög kvalitet. Det var proffsiga violinister, sångare med mera som uppträdde. Förmodligen skolade, utbildade. Men Köpenhamn bjöd på det folkliga.
Ströget är en mysig gata. Smal, lite slingrande, med en mix av  gamla och nya byggnader. Hela Köpenhamn är en skön mix. Gammalt och nytt, fashion och lyx blandat med bohemiskt, enkelt, alternativt. Det känns som staden har fått växa fram lite vildvuxet, på egen hand. Lite med en axelryckning, nåväl, så där får det väl bli då. Det duger. Jag kanske misstar mej, men det känns som det inte funnits utrymme för, behov av eller acceptans för storslagna stadsplaner, stora stadsarkitekter, stora penseldrag. Även folkvimlet är blandat. Välklädda, rika, fattiga, berusade, barn, vuxna, medelsvensson, turister. Det är kanske inte så unikt. Så är det kanske i de flesta städer, men på något sätt så känns det mer självklart här. Här finns slitna husbåtar i kanalerna, Kristiania ligger mitt i centrum med sin alternativa livsstil.
Jag andas in staden, miljöerna, mötena med människor i affärer, restauranger, på gatorna.. och andas ut allt, i en lång, lugn, rogivande utandning. Köpenhamn är en stad att omfamna. Kram och tack för denna gången.


Kommentarer